;*

Du tittar på mig och skrattar för att jag inte är som du.
Jag tittar på dig och skrattar för du är precis som alla andra.

Det räcker med att gå in på vilken skola som helst i Sverige. Det finns alltid någon som mår dåligt för hon eller han inte är som alla andra. Hon eller han mår dåligt över någonting, som de enligt mig, borde vara stolta över. Hur roligt blir det egentligen om alla ska vara likadana?

Mitt råd till er som känner er osäkra på er själva;

Var dej själv. Alla ser inte lika dana ut, alla har olika utseende, olika intressen och olika personligheter, Men alla människor är lika mycket världa för det, eller hur?

Om det är svårt? - ja, självklart kan det vara det, men man måste också våga sticka ut, och verkligen visa "här är jag och det är jag stolt över" du måste tro på dej själv, Ingen människa ser exakt lika dana ut.

Grupptryck. Oftast när man är ett stort "gäng" så händer det oftast att man blir osäker på sej själv och måste vara som dom andra i gruppen, och får paniken inom sig att "nu måste jag göra allt för att passa in och vara som de andra" Men STOPP! Om det verkligen är äkta vänner så accepterar dom dej som du är, om du är lite töntig eller galen, visst, då kanske de tycker du är småjobbig, men inte lämnar man en vän för det?  Inte riktika vänner iallafall.

Du är bra som du är, Tro på dig själv! Om du inte är ärlig mot dig själv, vem kan du då vara ärlig mot?